Arg, ledsen, besviken, tårögd, vredgad, förbannad, rasande med mera.
Dessa känslor upplevde jag i lördags natt. Jag och Emelie hade STOR inflyttningsfest och vi räknade att det var uppemot 60 personer in the buildning. Jättejättekul hade vi och alla andra oxå! Vi trodde verkligen att vi hade koll på vem som var där, vi kände verkligen 95% av alla... Men det var tydligen inte tillräckligt.
Cirka halv tre kom vi hem och skulle bara hämta lite saker och sedan dra vidare till efterfest. Det blev aldrig så. Vi märkte nämligen att både Emelies och min mobil var försvunna. Efter ett tag insåg vi även att Emelies kamera var borta, men fodralet var kvar. Någon av våra kära festdeltagare hade stulit från oss!!!
Känslostormarna infann sig men till sist insåg vi att vi fick sova på saken, inget kan bli gjort klockan tre en lördagnatt.
På söndagen började vi vårt detektivarbete. Vo hade våra misstankar, det fanns bara två personer som vi ansåg vara osympatiska och relativt okända som deltagit på festen. Två killar som var kompisar till kompisar till kompisar. Inte några bra kompisar heller, tydligen.
Vi fick tag i nummer till den första kompisaen i raden och med hjälp av lånade mobiler (och sedan Emelies extrakort och gamla mobil) fick vi till sist tag på namn och nummer till de två misstänkta.
Efter en hel massa ringande (konstig nog ville de inte svara!) vågade till sist en av killarna samtala med mig. Jag var arg men, enligt mig, ganska taktfull och relativt ödmjuk. Han nekade totalt men jag insisterade på att vi skulle träffas nästa dag så vi fick prata "Face-to-face". Det gick Mr. X med på. En timme efter detta samtal fick vi ett lååångt SMS med en bekännelse från samma kille och flera ursäkter där han bland annat skyllde på fyllan. GRRR! Så idag har vi fått tillbaka allt och visat stor barmhärtighet genom att inte polisanmäla.
Jag skällde en hel massa på honom och han verkade skämmas.
Men som en vis man en gång sa: "En gång tjyv, alltid tjyv".
Passa er, Visby, en missgärningsman är lös.
Som sagt, nu är jag glad igen. Men vi har lärt oss en STOR läxa!
Ps. Det är pappa som är den visa mannen och ja hoppas att jag brås på honom. Det kändes så när jag agerade dektektiv igår iallafall...