inte hela världen

Jag har slagits av den stora febern. Resfebern.
Det började med småsvårigheter att sova- lätt att skylla på värmen där- men sedan har det blommat ut till fullskalig feber som hånskrattar åt mig så snart jag tänker en tanke som kräver mer än fyra dagars framförhållning.
Det är så lätt att bli nervös- men i all ärlighet så ser jag sjukt fram emot ...resan. Jo, jag blir lite skakis bara av att skriva det ordet, men det är inte mitt fel! När jag bestämde mig för att åka var allt helt coolt, jag hade realistiska förväntingar och tyckte inte det var hela världen att jag faktiskt ska åka så långt bort, så länge! Men allteftersom tiden gått har min omvärlds reaktioner hypat upp mig till fördärv. Det ÄR ju faktiskt hela världen- till andra sidan av den- som jag ska bege mig till.

Sen försöker jag komma till sans. Jag har gjort det förrut, jag har bott på andra ställen långt bort och klarat mig galant. Jag tycker om att utmana mig själv, jag tycker om att resa, jag tycker om att byt sceneri då och då. Allt det vet jag och det berhöver jag inte intala mig själv mer än en gång. När febern sätter in=)


...Nåväl, min feber ger mig inte kalla fötter och jag ser bara fram emot att få komma iväg. Tjillevippen!

Sommar

...Den är opålitlig och nyckfull. Den blir aldrig som man tänkt sig... och i år spenderas den i Ystad. Japp, jag har förflyttat mgi från den ljuvliga platsen Gotland till en minst lika trevlig semesterort, Ystad. Bor hos päronen i väntan på att mitt plan lyfter riktning Sydney, 3 augusti.
Dessförinnan lever jag i den limbosfär som flytten hem till föräldrarna skapat. Jag städar och fejjar. Jag slappar och chillar. Jag gillar det, tro det eller ej!=)

På lördag beger jag mig dock tillbax till ön för att besöka och delta i Almedalsveckan och allt vad det innebär. Najs!