1 December.

Idag är det 1 December och jag har varit här i ca fyra månader. Tiden har gått så himlars snabbt, men det gör den ju ofta när man har roligt... Det är alltså redan December, en månad som jag associerar med regn, snö, mörker, kyla och annat svenskt. Här har sommaren kommit. I helgen surfade jag och chillade på stranden här i Dee Why. Idag, första December är jag röd som en kräfta och min hud bränner sådär semester-aktigt. Solen skiner och det är sådär perfekt väder. Det är nog första gången jag upplever detta. I December alltså.

Vardagar och helger.

Mm, jag har blivit lite dålig på att uppdatera bloggen. Men det beror liiite på att igen kommenterar o då känns det faktiskt som om ingen läser. Så de´så! *pikpikpik*=) (förresten, vet någon vart man kan hitta en besöks-räknare?)

Iallafall så är jag tillbaka i träningsnarkomanin... Det är hur härligt som helst! Dessutom har jag hur mycket som helst att göra i skolan och detta leder till att jag inte spenderar så mycket tid hemma. Jag, som är världens mesta hemmamänniska! Menmen, den tiden kommer nog oxå... förmodligen när jag inte behöver sitta på bussen två timmar per dag.

I helgen var jag hos Lara i Balmain. Vi hade en härlig tjejkväll med gott vin, bra live-musik och dans, dans, dans!=)

På söndagen var det födelsedagslunch för Alessandro. Så himnla trevligt på kinaresturang med Yum Cha-setup. Det går i princip ut på att servis-personalen går runt med vagnar med olika små rätter på och så får man helt enkelt ta vad man vill ha. Oerhört socialt och förträffligt god mat!

Denna veckan ska jag lämna in två rapporter och två uppgifter. Och slutföra en affish till en fest vi ska anordna inom ramen för våra events-kurser. Nästa vecka börjar de, och sen är det fullt upp med skola skola skola de tre sista veckorna innan jul. SEN har jag bara en endaste kurs kvar innan jag får mitt diplom!!!

Här kommer ett litet hopplock av bilder från den närmsta tiden. Kram!

Jag och en halvgalen Lara=)

Fredrik, as requested!

Jag och Operahuset, svensk sten har jag hört!

Bekännelser.

1. Jag har inte varit på gymmet på en vecka nu. Detta beror inte på, som man skulle kunna tro, lathet. Det beror helt enkelt på nummer
2. Jag glömde min gymväska på bussen. Mina nya skor, två bh's, ett par strumpor, ett par trosor, min ny handduk, ett schampo, ett balsam, min nya bok, min astma-medicin... Vem vill ha detta?! Det verkar som om det är av något värde för någon eftersom ingen lämnat in det till Lost-and-found! ...Det jobbigaste med situationen är att jag inte kan anklaga någon annan än mig själv och min glömska.
3. Shopping! Jag shoppar fast jag inte har några pengar! Jag är nere på mina sparpengar nu, de som ska sparas till mitt personliga upptäckande av Australien. Men hur ska jag kunna gymma utan att köpa ett par nya skor? Jag är fast i en ond cirkel som inte är rund...

I curse my forgetfullness, now and forever.

Exotiskt.

Såhär låter kråkorna på det här stället. Flygande bebisar kan man jämföra med, ljudmässigt iaf=)

Pappas dag!

Grattis Pappa Claes på Fars Dag, här får du en virtuell slips från din mellantös!

Från soffpotatis till workout-o-holic?

Från noll till hundra på en vecka- Tina har börjat träna!

Jag, som sedan jag var ungefär 14 år gammal, inte tränat någonting- förrutom möjligtvis när jag bodde i Schweiz och åkte skidor så pass mycket att det kunde jämställas med träning.

Man kan dock inte säga att jag inte försökt! Emelie och jag hade goda initiativ i Visby för två år sedan- något som dock rann ut i sanden för mig (och eskalerade till en sund livsstil för henne)...=)

Iallafall så var det nog mest surfingen som sporrade mig nu. Jag har kämpat som f*n men jag märker hela tiden hur min ork försvinner... och då menar jag alldeles för tidigt, pinsamt nog. Detta, i kombination med att jag vann en tredagars-trial på gymmet ovanför skolan- föranledde att jag ganska snabbt blev motiverad att ta itu med problemet på ett mycket ambitiöst sätt.

Således har jag, under en period på nio dagar, varit på gymmet inte mindre än fem gånger. Det fina i kråksången är att gymmen i kedjan finns på många olika ställen, även här i vår lilla förort Dee Why. Det finns alltså inga undanflykter!

I helgen tränade jag dock ingenting. Jag gjorde dock mycket nytta, jobbade lite granna och festade i city med mina underbara vänner. Här följer vittnesmålet i bildform.